Då tog det stopp redan efter fyrtio meter. Jag stod plötsligt i ett dike med vatten upp till knäna. Jag tog ett steg till. Kanske, kanske att den tunna isen skulle hålla. Men nej, nu räckte vattnet till låren, och det var fortfarande några meter kvar till andra sidan.
Jag tvingades vända. Man simmar inte när det är sex minusgrader och drygt fem kilometer kvar att springa.
Så började årets nattcupsdebut för mig. När jag väl hade tagit mig tillbaka till torr mark hade de kloka konkurrenterna försvunnit i fjärran. Men jag kom ifatt några av dem så småningom.
Det var kul i kväll, som det brukar vara att springa orientering vinterkvällar - när det är lagom många minusgrader och inte alltför mycket snö.
Så här var banan och min löprutt. (Banan var 5,4 kilometer och i två delar. Först ett par kilometer på 10 000-del norr om motorvägen, sedan några kilometer på 7 500-del söder om motorvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar